emmatheresekarlsson

Fick ett väldigt oväntat samtal för nån timme sen, av min pappa. Blev förvånad bara av att se hans namn på displayen. Svarade, förväntade mig ingenting vettigt. Men det var det. Han frågade om jag vill med till göteborg, till min syster. Visste inte vad jag skulle säga, blev så himla chockad. Det var två år sen vi träffades sist, efter det har det inte alls varit bra. Han har lovat, och han har svikit. Jag har varit så himla ledsen, men ändå blev jag så glad. Att för första gången på 2 år känna sig betydelsefull av sin pappa. Känna att han bryr sig om mig, det minsta lilla betyder så mycket för mig. Tårarna kom, som tur var fick jag gråta mot min fina pojkväns axel och höra han stöttande, fina ord. Han fick mig att tacka ja. Har fällt många tårar nu, en del av glädje och en del av räddsla.
Jag hoppas verkligen att detta gör att våran relation vänder!
Så nån gång i juli nu blir det av. Inte bestämt datum ännu.